101207
både träningen och bloggen har legat nere ett tag, eller ja träningen har inte legat nere lika länge som bloggen. Förra veckan var lugn med träning, har så mycket att stå i just nu och dessutom är jag mellan två gymkort för tillfället. Men veckan innan var super och nu börjar det igen, så fort min hals och min förkylning och jag är kompisar igen. Imorgon styr jag bilen norrut, vilket innebär nästan 5 månader, gym, alpinskidåkning, simning och längdskidåkning. Förhoppningsvis slutar det som jag vill, eller det handlar ju bara om vilja.
För ett tag sedan diskuterade jag och en tjejkompis att vi skulle vilja tävla fitness, eller i alla fall träna för det. Och just nu har jag sjukt stor lust att göra det, jag känner dock inte att jag klarar av att kombinera det med högskolestudier så det får bli nästa steg i så fall. Tål att funderas på
101022
Efter ångest som nått mig är det dags att satsa på riktigt, lite rädd dock för att aldrig bli nöjd. Men samtidigt så vet jag vad jag vill/vart ja vill. Då finns det inget annat att göra än att kämpa mig dit, jag ändrade ju min kost för en månad sen, men nu är det dags för riktiga styrketag. Äter ju knappt godis, fikabröd, snacks (undantag nötter) och läsk. Men nu är det dags att tänka på dessa halvdanna mellanmål, onödigt ätande, alkoholintaget (som iof är väldig väldigt litet). Dessutom dags att kontrollera middagsintaget, jag menar lunchen kan knappast bli bättre, keso, ägg, avokado och tonfisk. Styrketräning kommer det dock inte bli mer av eftersom mitt gym ligger i Stockholm och jag tränar redan varje gång jag är där. Men ska seriöst försöka se till att gå en promenad varje dag. Kanske även kommer kunna springa. Det är bara 7 veckor tills jag åker, då kommer det att förhoppningsvis bli mycket träning och får se till att det blir nyttigt ätande.
Gjorde just ett BMI-test som visar att jag nästan är på gränsen till överviktig, fast jag är inte dum nog att gå på den. För jag är långt ifrån överviktig, det är musklerna som gör det mesta. Men samtidigt känner jag mig stor och plufsig, jag är helt enkelt inte nöjd. Så då måste jag göra något åt det. Och jag ser det inte som en uppofring, för jag vet att jag kommer må bättre. Jag har varit smal, jag har varit vältränad, dock vid ganska olika tidpunkter av livet. Men jag vet att det får mig att må bättre. Det jobbiga är bara vägen tillbaka, när man väl är där är känslan underbar. Vägen är lång, och för att inte stressa mig själv vill jag ha nått mitt mål, den dagen jag är klar med utbildningen. Vilket innebär nästa jul (så 14 månader) och jag tror att det kan behövas, eftersom jag redan har en ganska nyttig livssituation, men vill bli extrem. Jag vill ha magrutor men dit tror jag inte att jag kommit till jul nästa år, men jag tänker försöka. Dags att strax dra på sig träningskläderna och sticka ut i kylan på en uppiggande powerwalk runda, ensam dock.
